Vändningsförsök

Rutinbesök hos barnmorskan igår. Skulle väl vara som vanligt tänkte jag. Kolla mina värden, blodtryck, mäta magen och höra hur det är med det allmäntillståndet. Tji fick jag. Susanne (barnmorskan) klämde och kände på magen och förvånades över att bebis låg så längt ner i magen. Hon kunde inte känna huvudet sa hon.... Har bebis inget huvud hann jag tänka... (gravidtankar??) men stillades snabbt av att så var naturligtvis inte fallet. Men för att vara på den säkra sidan ville hon göra ett ultraljud för att se efter hur det hela låg till. 

Sagt och gjort in till läkaren för att filma magen. Väl där visade det sig att huvudet som legat så fint fixerat sedan flera veckor tillbaka fanns någon helt annanstans. Bebis har vänt på sig. Bråkiga unge!! Nu ligger alltså den lilla korven med rumpan ner och huvudet upp, vilket inte är bra inför en stundande förlossning. Detta är med största sannolikhet också orsaken till min magsjuka/bebissjuka för ett par veckor sedan. Skönt att ändå få en förklaring. 

Nästa steg är att med egna övningar försöka få bebis att vända sig själv. (Är det ens möjligt??) och få saken kontrollerad under nästa vecka. Vill den inte bokas en vändningsförsök som enligt mina egna undersökningar (älska Internet) lyckas i cirka 60 % av fallen. Är resultatet positivt fortsätter vi som vanligt med kontroller, om inte är det kejsarsnitt som gäller. Här är jag inte med längre. Kejsarsnitt har inte legat på min lista av saker jag velat göra. Känner mig faktiskt riktigt skraj om jag ska vara ärlig. Är dels rädd för själva ingreppet men också för läkningstiden efteråt. 

Nåväl, vi får se vad som händer. Bara att vänta och se antar jag.... 

Idag är det fredag. Sista jobbdagen för veckan. Regnet öser ner ute och mormor hämtar på dagis så att jag och maken får någon timme på tu man hand innan fredagsmyset börjar.