The answer is blowing in the wind

Igår när jag klev ut från kontoret på Medborgarplatsen fångades jag av en fantastisk sång. Mitt på torget stod en ensam man med gitarr och förstärkare och sjöng för full hals.

"How many roads must a man walk down
Before they call him a man
How many seas must a white dove sail
Before she sleeps in the sand
How many times must the cannonballs fly
Before they are forever banned
The answer, my friend, is blowing in the wind
The answer is blowing in the wind"

Folk runt omkring stannade upp. Inte för att lyssna egentligen utan för att hans sång berörde. Han sjöng egentligen inte särskillt perfekt men hans inlevelse och hans känsla var enorm. Själv blev jag lite tagen av stunden och blev samtidigt både lite gladare, lite mer närvarande och livet kändes lite lättare. Tack killen med gitarren för den känslan. Tänk om vi alltid skulle gå omkring i livet med härlig musik runt oss. Kanske skulle världen vara lite snällare då?