Vi har testat att köra sjukstuga med två små barn. En intressant upplevelse minst sagt, men vi kom ut på andra sidan med hälsan i behåll. Febern har dock satt stopp för uppdatering här i några dagar, men nu är vi tillbaka igen, allihopa.
Nu närmar vi oss första advent. Nicke vägrar låta mig julpynta redan nu men tillåter tydligen några ljusstakar och en duk (ehhh.. okej, jag äger ingen, hur menar han?) redan till helgen. Jag och Fabian kommer dock att smygstarta idag med pepparkaksbak. Skall tillverka stora hjärtan att hänga i fönstret. Blir fint.
I väntan på julmyset kör vi lite bilder från förra veckans häng med Cissi och Lotta samt ett besök på Ikea. Har dessutom besökt stan för att visa Nora Stockholm om hösten. Hon visade ett måttligt engagemang... störst intresse fick dock Biblioteksgatan, gatan hon ska memorera om hon vill önska sig fina (och dyra) presenter.
Sitter och skrattar åt mig själv. Minns plötsligt hur det var när Fabian precis kommit och vi skulle iväg någonstans. Man blir liksom expert på att räkna baklänges och expert på att beräkna den exakta tidsåtgången. Om bussen går klockan 10 måste jag duscha kl. 9 för att hinna torka håret till 20 över. Därefter skall bebis få på sig kläder, köket röjas och så klämmer vi in en amning däremellan så att det inte blir kaos på bussen. Med denna beräkning bör vi vara ute ur huset 10 minuter innan bussen går. Check på den!
Nu råkar jag dock ha två barn. Den ena är visserligen på dagis om dagarna men imorse skulle han lämnas, kläs på (här har vi en konflikt att ta med i beräkningen) och två frukostar skall röjas bort. Måste fundera ut ekvationen för den tidsberäkningen.
Men nu är det lugn och ro i alla fall. Packar för fullt inför en liten tripp till stan. Trevlig lunch med Cissi och Vince står på agendan. Nej nu måste jag skynda mig. Får nog räkna med minst två blöjbyten också innan vi ska åka....
Vi har ett rensaprojekt hemma just nu. Rum för rum skall gås igenom och saker skall få en ordentlig plats, sparas och slängas. Skönt nu när vi är ytterligare en person som skall få rum på den relativt lilla ytan (än så länge).
Jag passar också på att rensa och spara en massa gamla bilder. Tar dock lite tid då alla bilder framkallar härliga minnen och jag måste dröja mig kvar en stund. Ett sådant minne är förstås vårt bröllop i Paris. Kallt var det, men vi hade så fantastiskt roligt. Just några av bröllopsbilderna dök upp i datorn häromdagen. Jag längtar tills vi får åka tillbaka till Paris igen. Hoppas snart.
Helgen har gått i ett. Inte så konstigt med tanke på alla roliga aktiviteter vi har hunnit med och allt trevligt umgänge vi har haft.
Jag Nora har bland annat kollat in hösten. Jag skrev tidigare att tiden var knapp just nu och det är den. Men mysiga barnvagnspromenader finns det gott om tid för. Lilltjejen sover som en gris i vagnen. Med tanke på de senaste veckornas eviga väntan har jag inte riktigt haft tid att reflektera över höstens intåg. Men häromdagen tog vi oss faktiskt tid för en lång 2-timmarspromenad bland höstens alla färger. Direkt när man kommer ut upplevs naturen ganska grå men när man tittar efter döljer sig en massa andra vackra färger. En lyx att få tid att kolla efter tycker jag.
Förutom barnvagnspromenader har vi hunnit med en massa annat i helgen. Moster Michaela har varit uppe från Helsingborg till allas vår förtjusning. Fabian älskar verkligen sin moster över allt annat. AW hemma hos oss, tandläkarbesök (utan anmärkning), lunch i stan och släktbesök av gammelmorfar och Ulla har stått på agendan. Och i lördags kunde jag och Nicke sitta ner 2 timmar och äta middag på tu man hand när båda barnen sov. Vilken dunderhelg allt som allt.
Jag tyckte tiden var knapp förut, Nu är den noll Man ska vara glad om man hinner duscha liksom. Men vad gör det. Jag tycker det känns helt underbart att få njuta så mycket av mina två söta ungar att allt annat är oviktigt.
När Fabian kom minns jag hur jag hade gott om tid för god middagar och långkok. Riktigt så känns det inte nu. Istället satsar vi på schysst snabbmat som kan intas med en hand. Men ett gott glas vin måste man väl få unna sig ändå?
Igår blev det min absoluta snabbmatsfavorit. Färsk pasta, kallrökt och gravad lax, citron, ruccola och parmesan.
Jag trotsade dimman och gav mig ut på en lång promenad till Orminge och tillbaka. Går inte att beskriva hur skönt det kändes efteråt. Kinderna var alldeles röda och flåset på topp. Har nog inte riktigt rört på mig på flera veckor när jag tänker efter. Mötte dessutom upp morfar på Lindebergs konditori halvvägs och unnade mig en god kaffe. Livet på en pinne så här på en onsdag.
Mera mys blev det sedan efter dagis när jag och storskutt bakat Fabbes favoritkakor. En riktigt mysig onsdag så här långt.
Ett väldigt starkt minne från Fabians första dagar i livet var den första vagnpromenaden. Men något vacklande steg drog vi vagnen mot Hemköp. Det var i juni och solen sken, Känslan var nervös och det gick väldigt tydligt upp för oss att vi var föräldrar.
Den här gången var vi inte lika nervösa och vädret var inte lika fint men känslan fanns där precis som förra gången. Vi tog en tur runt kvarteret och gick sedan och hämtade Fabian. Tänk, nu har vi två barn. Tvåbarnsmamma... det låter häftigt tycker jag.
Idag ska vagnen få komma ut igen trots att dimman ligger tät utanför. Promenader är bästa sättet att komma i form igen efter graviditeten och samtidigt låta det genomskinliga ansiktet få tillbaka lite färg.
Med den första snön kom världens vackraste prinsessa till världen. 49 cm lån och 3390 g tung. Alldeles perfekt! Själva förlossingen kräver sitt egna inlägg helt klart, och i väntan på detta njuter vi i bebisbubblan här hemma.
