Om att packa en bil för fyra...

Jag håller på och packar. Eller just nu bloggar jag ju, det fattar ju vem som helst, men annars packar jag. Imorgon drar vi till Åre hela familjen. Vi ska fira fabror/bror/svåger Peder som fyllde 40 år igår, hänga med farfarsgubben, åka skidor och helt enkelt njuta lite familjesemester i ett förhoppningsvis vitt fjälllandskap. Jag ser fram emot ett par dagars ledighet. Inte för att jag jobbar här hemma ändå just nu, men bara att få strunta i städning, matlagning och tvätt några dagar känns lockande. 

Inför resan är jag självutnämnd head of packning till alla i familjen. Känns säkrast så (förlåt Nicke). Men oh lord vad mycket saker som ska med trots att det bara är för några dagar. Skidor, pjäxor och otympliga täckbyxor skall alla samsas med blöjor, babymat, barnvagn och väskor. Och bilen har som sagt ett visst begränsat utrymme. Jag förordade att vi skulle investera i ett takräcke inför resan, men den manliga parten här hemma är envis som en get och föredrar "vi packar allt löst"-tricket. Så nu pressar vi in allt vi kan och resten köper vi på plats.... tydligen ;). Kanske skulle passa på att glömma min väska med kläder. En ny garderob vore inte helt fel :). 

Vi åker imorgon efter dagis. Och för att inte riskera en allt för okontrollerad 3-åring i bilen har jag förhandlat med dagis inför imorgon. Dagisfröken Marika springer med Fabian tre varv runt skolgården vid kvart i tre. Då är han lagom trött när han sätter sig i bilen och vi kan lugnt åka iväg. Blir perfekt. 

Från det ena till det andra. Måste  passa på att återigen tacka fina morfar för ett fint hantverksjobb. Det är de små detaljerna som gör det säger man och i dagarna fick jag därför en ny ram till vår badrumsspegel. Jag har länge gått och irriterat mig på spegeln och efter att ha gnällt ett tag kom morfar hit med en hemgjord fin ram som passade perfekt. Nu kan jag spegla mig och må bra igen. Jag tackade morfar genom att bjuda på lunch på Fredells . Torsk med Levéns skärgårdsröra. Jo man tackar. 

Utecklingsstadier

Här hemma pågår två olika utvecklingsfaser paralellt med varandra. Den lilla trotsar sin egen förmåga och tror att hon kan sitta. Kanske inte riktigt än lilla Nora, men bra att du försöker. Hon gör allt för att dra sig uppåt, vare sig hon sitter i babysitter eller i famnen. "Kan sitta själv... tror jag hennes lilla hjärna tänker :). 

Annars skrattar hon för fullt. De riktigt stora garven kommer när storebror dasar eller sjunger någon av de vanliga kiss- och bajssångerna. Fullt ös. 

Den stora trotsar inte sig själv, men oss istället. Vi har varit förskonade från allt vad trots heter under hela Fabians uppväxt så här långt men nu är det ett faktum. "Vill inte, kan inte, mamma är dum, ingen tycker om mig, jag ska inte... " är alla vanligt förekommande sägningar här hemma. 

Eller trots förresten, det ska man ju inte kalla det. Inte om man ska lyssna på psykologerna i alla fall. Istället kallar man det "självständighetsfasen". Det vill säga barnet strävar efter mer frihet och utrymme. Trotsen visar sig istället när föräldrarna inte har hängt med i utvecklingen. Här hemma skall vi alltså jobba på vårt tålamod och samtidigt ge Fabian mer space. Ja men då kör vi!

Toscakakan och en och annan svan

Jag trodde att jag skulle gå ner i vikt av att vara föräldraledig. Men nej, nej. Inte det inte. Trots idogt promenerande vandrar vågen uppåt. Trist läge Men tror nog jag måste skylla på ett ganska frekvent fikande... mitt eget fel med andra ord... Igår sprang jag dock ett ordentligt löppass. Gick över förväntan. Kan med andra ord fortsätta fika med gott samvete :)

Smäller därför upp helgens bästa bak. Den klassiska toscakakan. Kan baka detta om och om igen bara för att det doftar så gott i köket. Nybakad, ljummen, med vaniljglass är det nog bland det godaste som finns. 

Idag blåser det snålblåst. Ingen höjdare att hänga utomhus med barnen. Men en liten stund trotsade vi vädret och gick ner till sjön i alla fall. Svanarna har hittat hit samt även några änder. Mysiga att titta på tyckte vi alla. Fanns även en tredje fågelart i vattnet, vad det var för sort måste jag ta reda på. Kommer inte undan några frågor nuförtiden... 

En riktig kram!

Wow säger jag. Den där känslan när man för första gången får en kram av sitt älskade lilla barn. Den känslan. Häromdagen när jag lyfte upp Nora ur vagnen gav hon mig för första gången just detta. Armarna omslingrade runt min hals och det där lilla leendet som bara får mig att smälta. Den känslan kommer jag att bära med mig i hjärtat länge. Och förhoppningsvis får jag fler kramar vart åt det lider :)

Vilka dagar vi har haft senaste veckan. Michaela (allas våran Nanny) har varit här på besök och vi har hängt i massor. Fabian har varit totalt lyrisk, hon är hans solklara favorit. Vi har ägnat oss åt lekparkshäng, bus, promenader och inte minst en tjejig utekväll på stan. Vi saknar redan Nanny massor, men hon kommer tillbaka till påsken som tur är. 

I veckan hade vi finbesök av Cissi och Vince och i söndags var vi även inbjudna att kolla in Cissi och Peters nybyggda villa. Och vilket kanonfint hus de har fått. Stort, ljust och fräscht. Fortfarande lite få möbler kanske... :) men det passade perfekt för de minsta i sällskapet. Mer yta att röja på. 

Den här veckan tar vi det lugnt på hemmaplan. Solen skiner ute. Efter att Nora somnar i vagnen när jag lämnar Fabian har jag flera dagar i rad kunnat dricka kaffe ute i trädgråden. Fullständigt världsklass. 

Bonustid... och den där amningen

I förrgår kväll klockan 20 fick vi ett mail från förskolan. Halva personalstyrkan hade signat ner i magsjuka. Stackarna. Istället uppmanades vi föräldralediga att vara hemma med våra stora som igår. Så vi fick alltså en bonusdag igår, Fabbe och jag. Samtidigt sken solen så vi packade picknickkorgen, lite nybakade smurf-cupcakes och ringde våra nyvunna vänner Elisabeth, Edvin och Ebba som också var hemma. Tillsammans hängde vi sedan hela dagen i Nyckelviken. Kanonmysigt. Dessvärre glömde jag telefonen i bilen (som vanligt), och därför finns inga bilder, men kan intyga att det lektes friskt. Istället langar vi in ett par bilder från måndagens häng vid Bagarsjön. Första vårfikat utomhus. 

Ja så var det ju det med amningen. Vi har haft matkrångel denna vecka. Lillfröken fräken är intresserad av allt nytt i den stora världen, bortsett från sin mammas tuttar. Så fort jag lägger henne till bröstet ålar hon sig som en mask och vänder bort huvudet. Frustrerande. Framförallt när man befinner sig någon annanstans än typ hemma i soffan. Till slut har jag fått ta till flaskan istället och den äter hon med gott mod. Går väl fortare antar jag och hon kan kolla in omgivningen samtidigt. 

Jag har känt lite stress över det här matstrulet. Jag vill kunna fortsatta ge min dotter mat. Samtidigt vill jag att vardagen ska fungera och att hon ska vara mätt och nöjd. Svår avvägning det där. Nu senaste dagarna har vi landat i att jag ammar henne på natten (2 gånger kanske) samt morgon och kväll då hon är trött (det går lättare då). På dagarna får hon istället flaska och det verkar hon nöjd med. Hon äter dessutom mer nu och är gladare om kvällarna. Hoppas detta är ett recept som kommer fungera ett tag. Vi håller tummarna. 

Med det sagt laddar vi för en härlig helg. Michaela (Nanny) kommer upp från Helsingborg ikväll för att hänga med oss. Fabbe har längtat som en galning. Blir en lunch hos mamma, simning på söndag och efter det trevligt päron- och barnhäng i Cissi och Peters nybyggda hus. Det ser vi fram emot att spana in. 

Från vinter till vår!

Nu har faktiskt våren kommit på riktigt. När temperaturen överstiger tvåsiffrigt är det ett faktum! Där med basta! 

Nicke var borta i lördags. Först på derby (AIK-Hammarby) och sedan på herrmiddag med gamla barndomskompisarna från Taby. Skojigt. Jag har istället hängt med busungarna och tillbringat många timmar utomhus. I lördags var det dock fortfarande gankska kallt ute då vi var ute och busade med Tino, men igår kom värmen. 14 grader mätte vår termometer. 

Efter premiären av Fabbes simlekis hade vi bjudit in faster Sussie, mormor och Dan och Fredrik och Ronja på lite eftermiddagsmys, Rosévinspremiär blev det också. Typiskt svenskt att sitta ute i kylan, upptryckta mot en husfasad och dricka rosévin i mars :). Men har man längtat så har man...

Drömmar om Italien

I år fyller jag tant. Tänk, 30 år. Det är vuxet. Jag har länge funderat på hur jag (vi) ska fira detta och pendlat fram och tillbaka mellan att ha fest, familjemiddag, ingenting alls eller att åka på en resa. Efter många om och men lutar det nog mest åt det sistnämnda. Dock inte i samband med själva födelsedagen utan under sommarsemestern. 

Jag har kollat resmål på nätet och fastnat för Kalabrien. Det ska tydligen vara det "genuina Italien" om man får tro olika resguider på nätet. Vattnet skall vara klarblått, maten hemlagad och turismen inte alls för omfattande. Låter lovande. 

För att göra planeringen av den eventuella resan så rolig som möjligt bestämde vi att gårdagens fredagsmys skulle ha Italienska förtecken. Och mer italienskt än en hemlagad Margerita kan det ju faktiskt inte bli. Margerita är ju Venus (kärleksgudens) gåva till det Napolitanska folket (därav färgerna). Romantiskt som attan. 

Jag följde Paolo Robertos recept på pizzadeg slaviskt och degen fick därmed jäsa i 9 timmar. Snacka snabbmat.. Men gott blev det. Slog dessutom till på en panzanellasallad (Toscansk brödsallad) som är en favorit här hemma. 

Hur gick planeringen sedan då? Helt okej. Italien blir det, förmodligen under augusti. Kalabrien kanske, eller Toscana. Det beror på. Men jag längtar redan! 

Nora 4 mån

Hipp hipp hurra... 4 mån blir lilltösen idá... 

Supertöntigt rimmat men det strumtar vi i, för idag firar vi Nora. 4 månader är ett steg uppåt på utvecklingstrappan tycker jag. Den lilla spädisen förvandlas till bebis. Så här stor det på nätet: 

Nu kan din bebis känna igen bekanta ansikten, han eller hon kan skilja mamma från pappa och vet vem de är. Många har redan skaffat sig en favoritleksak och kanske har du märkt att det är en sång eller bok som bebisen tycker bättre om än andra. Han tycker förmodligen om att leka med sina leksaker på en matta eller filt på golvet. Babygym kan vara ett bra alternativ för att stimulera bebisen och uppmuntra henne att utforska och lära sig samtidigt som hon tränar motoriken.

Bebisen kan rulla från sida till sida och kanske från mage till rygg när den ligger ner. Uppmuntra honom/henne att rulla och hjälp den att sitta upp med stöd. Det är oftast mer intressant för bebisen att sitta upp och titta på saker än att ligga på rygg och stirra i taket. Vid det här laget kan bebisen förmodligen plocka upp saker och stoppar dem för det mesta direkt i munnen. Munnen är bebisens känsligares sinnesorgan vid den här åldern och de vet inget bättre sätt att lära sig om ny saker än att stoppa dem i munnen. Läs mer om hur bebisen upplever världen omkring sig. Se till att leksakerna inte har några små lösa delar som bebisen kan råka svälja och sätta i halsen.

Vi börjar med att iklädda regnjacka och stövlar bege oss till Finntorps bageri för sconesfika. Bästa sättet att börja en fredag på kan jag tycka...

Stanna tiden!

Hjälp, tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med! 

När Fabian föddes kunde vi lägga hundra procent fokus på att studera hans små utvecklingssprång. Hans första leende, det första skrattet, hur han allt mer började intressera sig för världen runt omkring. Just nu springer livet bara på och jag känner att jag knappt hinner hålla koll på den lilla fröken här hemma. Kan dock konstatera att hon växer så det knakar och den  här veckan fyller hon 4 månader. Det betyder på BVC-språk att man till exempel ska börja introducera fast föda... what? Redan? Smaksensationer heter det numera (fanns inte när Fabbe föddes) och innebär att barnen skall smaka från förälderns tallrik från tid till annan, Spännande :). Undrar vad vi ska börja med :). 

En annan detalj jag vill minnas just nu är den fina kontakten som finns mellan Fabian och Nora. För Nora är storebror den största favoriten här hemma. När han busar skrattar hon så hon kiknar och hon kan titta på honom i timmar. Mysigt att se. Fabian håller dessutom av sin lillasyster väldigt mycket. Han gillar att passa henne, att stoppa in nappen när hon skriker och att ge henne leksaker som han själv är för stor för. Finare storebror får man leta efter. 

Igår var det måndag och båda barnen hemma. Då passade vi på att ta en tur till Fjärilshuset på Haga. Kanonutflykt måste jag säga. Vi såg fjärilar (så klart...) men också sköldpaddor, rovfiskar, ödlor och hajar. Både läskigt och spännande för en treåring! (Förlåt, tre och ett halvt... )

Och sist men inte minst. NU HAR FABIAN BAJSAT PÅ TOA!!!!!!