The answer is blowing in the wind

Igår när jag klev ut från kontoret på Medborgarplatsen fångades jag av en fantastisk sång. Mitt på torget stod en ensam man med gitarr och förstärkare och sjöng för full hals.

"How many roads must a man walk down
Before they call him a man
How many seas must a white dove sail
Before she sleeps in the sand
How many times must the cannonballs fly
Before they are forever banned
The answer, my friend, is blowing in the wind
The answer is blowing in the wind"

Folk runt omkring stannade upp. Inte för att lyssna egentligen utan för att hans sång berörde. Han sjöng egentligen inte särskillt perfekt men hans inlevelse och hans känsla var enorm. Själv blev jag lite tagen av stunden och blev samtidigt både lite gladare, lite mer närvarande och livet kändes lite lättare. Tack killen med gitarren för den känslan. Tänk om vi alltid skulle gå omkring i livet med härlig musik runt oss. Kanske skulle världen vara lite snällare då?

En helg i hemmets lugna vrå

Har njutit av en lugn helg på hemmaplan. Efter en ganska krävande vecka på jobbet hade grabbarna tappat upp ett varmt bad när jag kom hem på fredagskvällen. Hett vatten, kall saft och lugn gör underverk för en trött gravidkropp. Kvällen fortlöpte därefter med brasa, hemgjorda rotruktschips och god mat. Nu är nog hösten här på riktigt. Känns ganska skönt ändå. Kura i soffan med gott samvete. 

Annars har jag inte gjort många knop de senaste dagarna. Vaxat bubblan, shoppat i Kungens Kurva och dansat barndans med Fabian. Aktiviteter som passar bra i väntans tider. 

En skön avslutning på helgen blev det också. Bus med grannarna på tomten och take away från den lokala kinakrogen. Snart blir det god natt och ladda för en ny vecka. 

Snart ett minne blott

Älskar mitt jobb. Älskar tempot, alla härliga människor jag träffar om dagarna, älskar att göra affärer. Två veckor kvar av jobb innan mammalivet väntar. Kommer att sakna jobblivet nåt enormt, men det kommer som tur är tillbaka ganska snart. Längtar dessutom efter att bara få vara med mina barn, att pyssla hemma, att gå långa promenader och att leva utan att titta på klockan hela tiden. Den tiden är kort och den tänker jag ta tillvara på ordentligt. Och jag tänker dokumentera mina dagar. 

Något jag däremot inte kommer att sakna är stressen i stan om dagarna. Tempo är en sak, stress en annan. Här om morgonen var jag på väg till en kundmöte på stan och fångades av hur mycket folk och surr och sus och brus det faktiskt är i stan om vardagarna. Det går knappt att ta sig fram om man har otur och kommer fel tid. Den delen av jobblivet kan jag gärna vara utan. Gravid som jag är orkade jag inte tampas med alla dessa stressade människor utan gick och köpte mig en kaffe på Stockholm Deli och väntade på nästa tåg. Gladare efteråt :-)

Morgonstund har guld i mund

När solen lyser med sin frånvaro, magen värker och "att-göra-listan" på jobbet är alldeles för lång får man ta tillfället i akt och njuta av de små stunderna. Att äta mysfrukost på stan med snygg man är precis en sådan stund. Något extra som värmer själen. Efter den boosten känner jag mig mer laddad att köra sista dagen på arbetsveckan. Lycklig :)

Tjejlunch

Vad härligt det är få stänga av hjärnan ibland på lunchen och bara ägna sig åt skitsnack. Skön lunch idag med sköna tjejer på jobbet. Mycket skratt men också allvarliga samtal om livet. 

Kommer att sakna mina kollegor mycket när jag går hem om sisådär knappa 3 veckor. Känns lite konstigt faktiskt att jag ska vara "ledig" snart och bara ägna mig åt familjen. Planen är att jobba sista dagen den 10 oktober. Då är det ungefär dryga 2 veckor kvar till bebis ska komma enligt plan. Vi får väl se om bebis är lika punktlig som sin storebror? 

Nu njuter jag i alla fall de sista veckorna som hårt arbetande mamma... snart väntar andra tider. 

Kolhydratladdning!!!

Läser man på nätet är det tydligen dags att kolhydratladda nu. Kan det verkligen stämma? Jag känner ingen elitidrottare som kolhydratladdar 5 veckor innan ett lopp eller en tävling. Eller jag känner faktiskt ingen elitidrottare alls när jag tänker efter. Men hade jag gjort det hade jag frågat. Nu går jag all in på informationen jag har och bakar därför frallor med Fabian. Nybakade frallor med smör och salt är det bästa som finns. Och "tillåtet" dessutom, då blir det ännu godare. Tror att vi tar frallorna till middag idag också. Med blåbärsoppa och glass :). Lyxigt värre. Receptet är det enklaste i hela världen (tar en timme allt som allt). Kommer nedan. 

Vill också berätta hur stolt jag är över Fabian. Från att ha gått på Pyttedans hela förra terminen har vi (Fabian) avancerat till Barndansgruppen. Förutom mer dans och mindre lek innebär det också att föräldrarnas (min) dansnärvaro är borträknad. Vi päron skall vänta utanför dörren och dricka kaffe medan småttingarna stuffar omkring med Mandy på dansgolvet. Förra veckan slutade i ett klängigt "sitta-i-mammas-knä-resultat" men den här veckan klarade sig Fabian helt på egen hand i hela 30 minuter. Bra jobbat älskling! Efter en halvtimme kom han på att om han kunde säga att han var kissnödig och därmed komma ut till oss... (smart måste jag säga :)) men vad gör det :). Nästa vecka kör vi igen! 

Världens bästa frallor!

Ugn 225 grader, total baktid 1 tim

• 13 dl vetemjöl special

• 1 påse torrjäst (12 gram) eller ett paket färsk jäst (50 gram)

• 2 tsk salt

• 2 msk olivolja

• 5 dl vatten, 38 grader

• 0,5 dl mjölk eller filmjölk att pensla med (valfritt)

• 1 dl frön som vallmofrön, sesamfrön, solrosfrön eller pumpakärnor att strö över frallorna (valfritt)

Blanda alla ingredienser i en skål. Kör för hand eller med maskin i ca 5 minuter. 

Låt jäsa ca 30 min på varm plats. Forma därefter bullar och lägg på plåtar. Jäs ca 10 min till. Grädda i ugn ca 15 minuter. 

Nyckelviken

Lovat är ju lovat och idag hade vi lovat Fabian att vi skulle göra en utflykt. Vädret var helt på vår sida och därför begav vi oss mot Nyckelviken för att titta på djur, sparka boll, njuta av den sista sommardagen (?) och inte minst grilla korv. Det var fler som hade tänkt som vi... Nyckelviken fullkomligt svämmade över av barnfamiljer, vagnar, festis och korvbröd. Men mysigt var det. Dessutom fick vi hälsa hästar, får, tuppar, hönor, kaniner och grisar. Vad grisarna hade för sig är något oklart.... sover??? 

Helgen... och veckan som gick

Vilken vecka det har varit. Helt upp och ner, på alla sätt. Eller snarare bara upp-rätt. Jag har varit fullkomligt nere för räkning i början på veckan. Magsjuk, eller ja inte riktigt magsjuk, förmodligen sjuk av bebis. Hur som helst resulterade denna magsjuka i att jag endast kunna sitta upprätt, även nattetid och inte kunnat äta eller dricka något. Blä. Pallen i köket har fått vikariera som säng ett par nätter. Men nu är jag på benen igen. Känns som livet kom tillbaka. Tror dessutom att bebisen både fixerat sig och kravlat sig lååångt ner. Stor skillnad från förra veckan. 

Innan jag blev sjuk hann vi i alla fall fira Nickes födelsedag på alla sätt. Presenter, och sång... förstås och musning av våra egna äpplen på Värmdö Musteri. 12 BiB blev det totalt. Vi kommer att ha must resten av året är ett som är säkert. Nästa år ska vi dessutom komma ihåg att beställa pastöriserade glasflaskor. Perfekt att ha med som present när man går bort. 

Lite bilder från förra helgen (innan magsjukan (bebissjukan) slog till). 

Nu kör vi lite förvärkar då!

Underbara finfina förvärkar. Om man ändå visste att de skulle generera en bebis, men nej då, livmodern tränar bara. Suck vad onödigt tycker jag. Var hos läkaren i förrgår och fick en ordentlig tillsägelse om att jag måste varva ner. Bebis är tydligen stressad och framkallar alla dessa härliga sammandragningar. Läkarintyget med en sjukskrivning på 50 % procent ligger fint ihopvikt i handväskan, än så länge inte uttnytjat men om det inte blir bättre och jag lyckas varva ner har jag kanske inget annat val. Från och med måndag blir det andra bullar på jobbet. 

Idag är det i alla fall fredag. Känns skönt med helg. På söndag firar vi pappa-Nickes födelsedag med fanfar och presenter. Glasstårta står på önskelistan och Fabbe har bestämt att pappa ska ha cocosprickar och ballonger på sin dag. Och så får det bli. 

Ikväll vankas dessutom kalas. Minns inte när jag var ute och svirade senast. Ska bli jättekul att sätta på sig lite fina kläder igen och känna mig som en social person. Hoppas bara att kroppen håller. Vi håller tummarna. 

Nu kör vi!

Kvalitetstid - börjat boa på riktigt!

Jag har börjat boa på riktigt, Något hände för någon vecka sedan och mitt fokus flyttades inåt. Vaggan står nu på sina plats i sovrummet bäddad och klar så nu kan lillasyster komma. Eller ja... några veckor till behöver hon förstås växa men jag känner mig ganska redo. Kroppen skriker efter att få komma tillbaka till sitt vanliga jag igen... och jag också i ärlighetens namn. 

Vi har laddat med familjemys de senaste två helgerna. Njutit av två sensommarhelger i skogen med svamplock och fika. Moster har varit här och vi har varit på skärgårdsutflykt i Björkvik. Otroligt mysigt alltihopa. Jag fullkomligt suger i mig  av kvalitetstiden med min fina familj. 

En liten bildkavalkad kommer här. Med dessa i åtanke laddar vi för en ny jobbvecka!